The future of the Internet av Kristina Alexanderson CC BY-NC-SA

Ska programmering finnas på skolschemat?

Med anledning av den pågående debatten om programmeringen i skolans vara eller icke vara ville vi på Webbstjärnan följa upp den tråd vi senast plockade upp i intervjun med Teacherhack. Vi har pratat med Ulrica Elisson Grane, lärare, och Måns Jonasson, webbansvarig på .SE, om programmeringens plats på schemat.

I förra veckan skrev Webbstjärnan om det nya initiativet Teacherhack och initiativtagarnas plan att hacka läroplanen för att få in programmering på schemat. Detta visade sig vara ett hett ämne och artikeln fick spridning i sociala medier, varpå vi kände att vi var tvungna att fördjupa oss i frågan kring programmeringens vara eller icke vara i skolan.

Ulrica Elisson Grane är lärare på Ullvi skola strax utanför Leksand och bloggar tillsammans med sina elever på ullviskola.se. På och med hjälp av bloggen utvecklar de kunskaperna om digitala verktyg och har den vägen skaffat sig en hel del erfarenhet av programmering.

- Jag läste en kurs vid Umeå universitet som heter ”Digitalt berättande och kreativt lärande”, berättar Ulrica. Där fick vi prova på programmet Scratch (en programmeringsmiljö särskilt framtagen för barn, reds anm.) och jag tyckte att det skulle vara en bra idé att prova det med eleverna.

Eleverna köpte konceptet och började ge sig hän åt spelifierat lärande och programmering, bland annat i nämnda Scratch. Ulrica beskriver det hela som väldigt kreativt och roligt, för såväl henne som eleverna.

- Eleverna kommunicerar, bygger upp sitt matematiska lärande och reflekterar och drar slutsatser om det som de kommit fram till. Att programmera är att jobba med problemlösning på hög nivå. Eleverna behöver kunna reflektera över och värdera valda strategier, modeller, metoder och resultat.

Måns Jonasson är webbansvarig på IIS (Internetstiftelsen i Sverige). Han har under den gångna våren anordnat ett av många hyllat barnhack (läs Måns berätta mer om barnhacket här). Han vittnar om liknande fördelar med programmering i tidig ålder.

- Barn som börjar lära sig programmering, eller snarare lär sig att tänka i den typ av flöden och logik som programmering innebär, har lättare att förstå hur det fungerar. De saknar den där inlärda reaktionsförmågan vi vuxna verkar ha att låsa oss för nya koncept och idéer om vi inte omedelbart förstår dem, förklarar han.

Måns tror att det här kan vara ett bevis på ett uppdämt behov av den här typen av kurser.

- Jag har också lagt märke till att det inte finnas några hinder för barn så långt ner som i fem-sex-årsåldern att förstå programmering. Det är snarare roligt och spännande att få datorn att göra som de vill, förklarar han.

Ulricas elever på Ullvi skola passar tydligt in på detta och hon framhåller tjejerna i klassen som de främsta anhängarna av programmeringen.

- De är mest kreativa och vågar prova. Killarna kan bli lite frustrerade när de inte kan göra som de har tänkt på en gång.

CC-BY-NC-SA Playing outside, av Kristina Alexanderson.

Måns tror att eleverna behöver de insikter i förhållandet mellan producent och konsument av programvara som programmering i tidig ålder kan ge.

- Programmering är ett otroligt bra sätt att väcka nyfikenhet hos barnen för hur världen i datorerna och på Internet egentligen fungerar. Många barn har aldrig funderat på varifrån spelen de spelar kommer - de har bara spelat dem. När jag lär barnen att göra egna spel ser jag på dem hur hela världens möjligheter öppnar sig för dem, och de får en plötslig inblick i att någon, eller några, har gjort alla spel och program de använder till vardags!

Huruvida Teacherhacks plan om programmering på schemat är rätt väg att vandra är fortfarande omtvistat. Kanske kan det finnas fördelar med att implementera programmeringen i befintlig undervisning, snarare än att införa ett nytt ämne som exempelvis ”datorslöjd”.

- Jag tycker absolut att programmering har en plats i läroplanen, men jag är mycket tveksam till att införa det som ett eget ämne, säger Måns. Han fortsätter:

- Att lära sig programmera är ett mycket bra sätt att förstå datorer och relationen mellan människa och dator, men jag tycker att det mycket väl kan göras inom ramen för befintliga ämnen. Jag vill se lärare använda programmering som en metod för att lära ut matematik, fysik, musik, svenska, bild och allt annat.

Ulrica tycker att programmering har en självklar plats både på schemat och i läroplanen, och är precis som Måns inne på dess förening med andra, redan existerande ämnen.

- Idag kopplar jag vårt arbete med programmering dels mot flera övergripande mål i kapitel 2 och dels till entreprenöriellt lärande, matte, teknik och svenska. Eller varför inte ha ett ämne som heter Digital kompetens, precis som Karin Nygårds (en av grundarna till Teacherhack som bloggar tillsammans med sin klass på viprogrammerar.se, reds anm.) ska testa till hösten, där vi får in helheten runt det digitala lärandet med programmering, kreativt lärande, digitalt berättande, upphovsrätt, källkritik med mera? Jag tror att det skulle öka elevernas motivation och kreativitet och med det intresse för och kunskaper i flera ämnen i skolan, konstaterar hon.

Grundtanken med programmering i skolan verkar inte vara att lära ut specifika språk, något som snabbt riskerar att bli omodernt eller poänglöst. Snarare, som Ulrica påpekar, är det en del, en metod, i utvecklandet av digital kompetens.

- Att i läroplanen peka ut specifika programmeringsspråk eller liknande blir nog snabbt meningslöst, förklarar Måns.

- Jag tycker att vi först och främst måste entusiasmera lärarkåren och hjälpa alla lärare att förstå hur fantastiskt det kan vara att använda datorer och digitala läromedel som pedagogiska verktyg, inklusive programmering. Vi är långt ifrån där än, och jag tycker att vi gör våra barn en större tjänst om vi ser till att digitalisera lärarna och skolan först. När vi väl fått in datorerna som naturliga redskap i utbildningen kan vi diskutera hur vi på bästa sätt lyfter in programmeringskunskaper och logik i ämnena, avslutar han.

Kommenteringen är stängd för denna artikel.